Brev till Hanne Kjöller ang hennes ledare om barnfattigdom

Jag hade kunnat formulera mig bättre, jag vet.

Men nu är det skrivet och ivägsänt.

 

Så här skrev jag:

 

Hej Hanne!

Jag läste din ledare om barnfattigdom och blev besviken.

Jag vet inte hur din värld ser ut och hur dina vänner lever, men att vara fattig i Sverige är naturligtvis inte samma som att vara fattig i Sudan. Och det är det väl ingen som tror heller?

Att ha cancer i Sverige är inte heller samma sak som att ha cancer i Sudan, men det betyder inte att cancer inte är en plågsam sjukdom för den som drabbas och de drabbades anhöriga bara för att vi bor i Sverige och har en bättre sjukvård här.

 

Faktum är att det är lättare att vara fattig bland fattiga än fattig bland de rika, eftersom man bland de fattiga slipper skammen, slipper känna begränsningarna och förväntningarna.

På daghem och skolor förväntas att föräldrar bidrar till utflyktskassa, att säga nej går förstås, men om en av föräldrarna lever på socialbidrag och resten är medelklass så ses det inte med blida ögon.

Man ska åka skridskor två gånger om året på de flesta skolor och föräldrarna ska naturligtvis se till att barnen har väl fungerande utrustning i rätt storlek.

Som du kanske förstår är vissa barn ”sjuka” de dagarna.

Och klassresan? Hur ska man slingra sig ur den? Barnen behöver bara bidra med X antal kronor, det kan vi väl unna dem?

 

Men om man knappt får ihop till hyran? Om man dessutom har skulder, om man är arbetslös/sjukskriven/deltidsarbetande – hur tror du då att de ska klara allt det som förväntas av en?

 

Jag rekommenderar dig att läsa Kristian Lundgren, han skriver bland annat krönikor i HD.

 

http://hd.se/kultur/2011/01/16/fattiga-barn-och-tystnaden/

 

Sen kan du läsa fattiga föräldrars egna upplevelser av fattigdomen i Sverige på http://fattigsverige.wordpress.com/

 

Och om det är svårt att förstå hur vi har det, fråga först. Be en läsare att höra av sig, så att du kan följa oss i vår vardag.

Det handlar alltså inte om att hitta kläder på extrapris, det handlar om att hoppas att någon skänker kläder.

På den nivån lever många föräldrar idag.

 

Vänliga hälsningar, Lena Kronberg

 

Får se om hon svarar.

Hanne Kjöllers ledare